Spel har en förmåga att framkalla så många känslor. Om det så är den ohämmade glädje som ett bra dansspel eller Warioware tar fram, eller den känsla av hjälplöshet och uppgivenhet som ständigt finns närvarande i The Walking Dead eller XCOM: Enemy Unknown. Men om det är en känsla som slår det mesta så är det den av att vara totalt fucking jävla badass. Jag har rannsakat mig själv, och jag tror att det är just den känslan jag allra helst får när jag spelar.
Du ska dö, korv me brö’!
Badass-känslan framkallas allra bäst av spel som får mig att tro att det är jag själv som lyckas med det där svincoola lönnmordet, eller att det är jag själv som kommer på hur jag ska ta mig runt mina fiender utan att bli upptäckt. Spel där det är upp till mig att välja hur jag tacklar en given situation är något av det bästa jag vet. Deus Ex ligger på min topplista över bästa spel någonsin, och jag hade också ruggigt kul med Deus Ex: Human Revolution när det kom. Anledningen är just att jag får välja precis själv hur jag ska spela.
Om det är något spel som klarat det bra på sistone är det Hitman: Absolution. När jag under mitt första lönnmördaruppdrag får veta att det finns minst 12 olika unika sätt att ha ihjäl mitt mål är det nästan så att jag kissar på mig lite av glädje. Just den banan klarade jag genom sno åt mig en kock-dräkt, stjäla lite giftig blåsfisk och sedan hitta mitt måls hemliga knarkgömma. Sedan var det bara en fråga om att luta sig tillbaka och njuta av att se på när målets personliga droglangare plockar upp paketet och går upp till lägenheten för att bjuda på en förgiftad lina. Känslan av komplett badassery var enorm! Men det bästa av allt: det kändes som att jag kom på allt helt själv.
De har maskerat det så jäkla bra att det känns som att jag själv hittade på det.
Självklart var så inte fallet. Det scenario jag spelade är bara ett av de som danskarna på IO Interactive har bestämt att jag kan spela. Men grejen är att de har maskerat det så jäkla bra att det känns som att jag själv hittade på det. Ett tecken på riktigt bra speldesign är att få spelaren att tro att det är en själv som styr när man egentligen blir mer eller mindre handhållen genom en story. Där lyckas danskarna med bravur. Bra jobbat!
Vilken är din favoritkänsla att få i spel? Är det badass-känslan i spel som Hitman eller Deus Ex eller något helt annat?
